''Visst, you had me at hello'' svarade jag och blinkade.

''Men seriöst? Först blev du chockad över att det var jag som stod där och sen brydde du dig inte ens, som om jag var vem som helst..'' Vi satt på golvet i hans hotellrum och käkade glass och pratade. Jag hade verkligen haft roligt med Justin, det var konstigt. Jag trodde att han skulle vara en uppblåst kändis, men han var verkligen schysst och hade fötterna på marken.

''Jag vet inte... du är väl vem som helst, eller hur?'' sade jag, för det var ju sant.

''Önskar bara att andra tyckte så också'' suckade han, sorgset. Det verkade som om han var ledsen över att vara känd, och när vi snackade om hans kändisskap ville han gärna byta samtalsämne.

''Men du gillar väl att vara känd?''

''Jag älskar verkligen mina fans, det gör jag. Men ibland blir det för mycket bara. Folk kan inte se mig för vem jag är, de ser bara utsidan'' Jag kände igen mig... Jag tänkte en stund på detta, sen kom jag på något som var en riktig funderare ''Varför tog du med mig hit, Justin?''

''Tja.. när jag såg dig tyckte jag bara att du var så vacker, och du var så söt när du blev sur på din cykel'' sa han och var inte alls generad och höll kvar ögonkontakten. Jag suckade, jahapp. Utseendet slår till. Han fortsatte sedan på ett mer överraskande spår ''Sedan när du pratade med mig så blev jag bara glad. Tror jag. Du brydde dig inte om vad du sa, du tänkte dig inte för, du brydde dig inte om att smöra eller döma. Sen hade du en sån där utstrålning du vet? En sån som vissa människor har, som gör att man bara vill vara nära den personen''

Jag log mot honom. Jag fattade precis. Det kändes faktiskt som om Justin själv hade den faktorn. Hela kvällen (eller kanske ska man säga natten), hade vi kollat varandra i ögonen, och hans var så vackra att jag aldrig ville kolla bort.

''Du vet att du har de finaste ögonen jag någonsin sett, va?'' hörde jag mig själv säga. Hoppsan.

Han skrattade och kröp närmare mig, men bröt fortfarande int ögonkontakten. ''Du har vackrare'' sa han och pekade sedan på sitt knä, vinkade dit mig.

En halvtimme senare låg jag i hans famn, fortfarande på golvet, och kollade upp i hans ansikte. Vi hade skämtat och faktiskt lärt känna varandra under natten, och jag fasade redan inför ögonblicket då han skulle be mig att gå hem.

''Måste inte du vara hemma snart?'' frågade han. Där kom det.

''Hm... nej, det är ingen hemma'' sa jag och det lät som om jag hade gråtigt, vad pinsamt. Jag kände att några tårar var på väg, men jag blundade för att de inte skulle komma ut. ''Men jag kan gå hem om du vill?'' fortsatte jag vänligt. Jag ville inte tränga mig på, och han kanske inte vill skicka ut mig, så då var det bäst att jag erbjöd det själv.

Han kollade sorgset på mig när han uppenbarligen märkte att jag höll på att börja grina, varför skulle det komma just nu? Jag hade hållt mig så länge, kunde det inte vänta några timmar till.

''Nej, snälla gå inte'' sa han och jag blev gladare, ''kan du inte sova här?''

''Gärna'' Det kändes jättekonstigt, jag hade nyss träffat honom och jag skulle sov över hos honom, dessutom var denna 'honom' Justin Bieber.

''Kom'' Justin ställde sig och jag satte mig upp på golvet. Jag var verkligen trött. Jag hörde Justin skratta när jag försökte resa mig upp också, men inte lyckades, jag var för trött. ''Jaha, då har jag väl inget val'' skrattade han och jag kollade på honom, han log ett busigt leende.

Han böjde sig ned och bärde upp mig, så att jag satt som en princessa i hans famn. Jag fnissade lite åt min liknelse och han höjde ett ögonbryn. Jag böjde mig fram och pussade honom på kinden, jag vet inte hur jag tänkte. Jag kände mina mjuka läppar snudda hans kind och det sände elektriska vågor genom hela min kropp. Kände han det?

Jag la huvudet mot hans bröst och förvånade mig över att han faktiskt kunde bära mig, han spg inte så hemskt stark ut.

Han gick tvärs över rummet och lade försiktigt ned mig under täcket i hans säng, sedan kröp han ned själv och höll om mig. Båda hade på sig kläder men vi var för trötta för att byta om, trots att jag faktiskt hade med mig en till tröja i min väska.

Jag kröp närmare honom, om det ens gick, och han la armarna om mig. Jag kände någonting mjukt och fuktigt tryckas mot min panna, dansade inombords när jag kände att det var hans läppar. Sedan viskade han ''Jag är väldigt glad att jag träffade dig, Cass''

Jag gled in i en dvala med ett leende på läpparna och började genast drömma...